Det är nästan mitt i natten, men jag kan inte sova. Jag tröstäter sega råttor i olika färger och lyssnar på Karlavagnens telefonväkteri. Människor får ringa och prata med en terapeut om sina själsliga upplevelser av ufon.

Damen gråter när hon berättar om tefatet som kommer från ingenstans och styrs av Bamses farmor. Damen beskriver hur hon drabbas av panikångest, då hon inser att Bamses honung inte är tillverkad på höga berget, utan i rymden.

Terapeuten är tyst och jag har slutat andas. Finns det här skrämmande ufot bland oss eller det endast ett hjärnspöke? Svaret uteblir. Programledaren har redan kopplat in nästa samtal. Det är en herre som fått besök av sig själv på Pluto.

Jag stänger av radion, stirrar på skålen med sega råttor, men de trista mössen piper inte ens. Jag blir förbannad och äter upp dem alla. Det är klart jag inte mår bra när jag äntligen somnar och känner mig som ett gelémonster i Ghostbusters.

_______________