Snön reflekterar ljuset
ligger tungt på granarna efter banan
När den man älskar
böjs under bördan
Dagar svarta som porfyr
Vad ser dina ögon?

Tiden väntar inte på någon
skrider vidare utan att se sig om
Mörka skuggor drar förbi tanken
Det är tidigare än det brukade vara

Att studera årsringarna av andras liv
finns det något så förtvivlat?
Kan inte separera
agnarna från kornen

Planer nedmalda i trängseln
Utspilld i höjd med marken
Men låt oss lämna detta
var dag har nog av sitt eget
Låt oss inte lägga sten på laxen
Ack: den dag kommer
när jag måste systematisera och gömma
måste bagatellisera och glömma

I korsningen
mellan att vilja och att göra