Jag är stenbock, född en svinkall lördagseftermiddag klockan 15:03 när det börjat skymma i januari och döpt efter en tvivlande lärjunge. Det kan inte bli mycket jävligare faktiskt, klart jag går omkring i mörk outfit, plågas av magkatarr, samtidigt som jag bygger ett tempel som ska nå hela vägen in i solen. Jag lägger sten på sten, strävar envist vidare, men lyckas aldrig nå över trädkronorna.

Konstigt att jag håller mig vid liv, borde istället hänga med Elvis Presley och Kurt Cobain, spela krocket mellan glödande planeter och ramlande stjärnor. Det blir inte bättre av att jag ofta skaffar mig flickvänner som är psykotiska älvor och sexuellt vrickade. De vägrar gå stadigt, vill endast ligga på rygg och sätta höga klackar mot himlens trasiga blå.

Du stormar in i hjärtat, följer blodet genom mig och pulsen mellan oss är som helgen på krogarna i Berlin. Vi gör en galen resa tillsammans, men ögonblick senare försvinner du vidare mot andra städer och det finns inget annat kvar än blåmärken. Livet består mest av olika farväl. Jag har aldrig vågat sakna på riktigt när templet rasat. Det skulle bli alldeles för ensamt att gå hem i regn då.



___________________