Det finns fantastiska människor här på poeter tänker inte tala om vad de heter Igår ville jag inte leva längre - smärtan för svår då finns det de som skriver tröstande ord som når Otroligt att någon man aldrig träffat tar sig tid att med väldigt många rader försöka så lite frid Tårar började rinna ner för mina kinder här fanns ord som håller och binder Minns Ted Gärdestad - såg honom ofta då vi gick samma motionsspår - såg hans ögon blå Det regnade den sommardagen han försvann han hade ingen den dagen - ingen tröstande famn Jag har kloka medkännande poeter i vars ord jag finner ro erkänner att jag deras knep ibland försöker sno Ipadden mitt fönster - ser poeters mönster När ångesten under natten klätt min kropp och uppvaknandet är fruktansvärt - utan hopp Då når deras ord fram och håller tag. Dessa rader fulla av nödrim - kände dock att jag ville nå måste visa tacksamhet - ödmjukhet fort! - av kärlek till dessa få Tack för Era rara, vänliga ord stannar kvar på denna jord.