”Du ska va ute å dejta inte sitta hemma finns det inte nån på skolan nån på jobbet grannen gå ut med dig du ska ju gå ut gumma lilla ut! GUMMA aan”

Gumma lilla med spott och fräs. Liten.

Jag sitter i en stol vars kuddar vägrar hamna rätt bakom min rygg, de väller fram under mina armar och täcker mig, mitt ansikte. Jag sitter instängd i en ballong och jag kan inte andas kan knappt urskilja vad som sker därute men ett vet jag och det är att män, män är monster!

Jag vill nudda vid dem. Jag vill stryka deras läppar som en parfym pustar förbi i den ljumma natten. Jag vill baka chocolate chips cookies med dyr choklad och sätta ett ljus på en röd duk och jag vill ge dem denna gåva, i munnen, smälta, smälta smälta. Jag vill fläta mitt långa hår, trassligt och smutsigt och ta på mig stövlar och mocka deras starka hästars skit. De har starka hästar. Och muskler oh suck ja och jag är den glada tokiga slaven som pustar förbi i natten.

Jag vill springa hem. En pinsam känsla av fragilitet sprider sig längs min bleka murkna ryggrad. Porslin. Svaghet. Nätta handen. Ingen hör mig. Jag är omgiven av kusliga utomjordingar, de förstår inte mina tecken. Jag ropar! De feltolkar mina fingrar, min blick, min min. Min min är allt jag har, oh så hjälplös och övergiven åt bästar. De sänder mobbande blickar.

Jag ser en stjärnklar natt, en måne, värme, glitter. Under stjärnorna finns ett hav. På havet finns en yacht. På yachten finns en kostymklädd ursnygg (oklart vad ursnygg betyder) actionstjärna (en vadå) med två vinglas (vin?) i sina händer. Han ler med sitt indianblod. Hela natten ler och spelar musik, för mig, bara denna enda och för evigt. Han är ingen pojke, han är inte äcklig, inte gubbig. Dessa ord finns inte. Han har bara de rätta dragen i sina ögon, läppar, näsa, kindben, han är musik.

Han småskrattar, av förvirring och av förtjusning. Han tror han är något.

Ögonen avslöjar honom. Samma blick som han den där... mördaren, rånaren, yxmannen, HIVmannen, Jack the Ripper, Columbine killarna, Hells Angels, Bin Ladin, Jim Jones.

Fatta. Det är inte kul.

Jag går min väg. Mitt hjärta bultar av misstänksamhet, men ingen vet något.

Det är en hemlighet, jag går min väg med den. Hejdå.