Vi hade träffats så många gånger förut
Men vi hade aldrig kommit varandra så nära som nu
och för första gången så visste jag inte längre vad jag ville
inte heller vad du ville

Osäkerheten som fanns mellan oss
var så tydlig
att det med största sannolikhet skulle gå att ta på den

Om bara någon av oss hade vågat sträcka ut en hand
Ingen vågade
Inte du
Inte jag

Kunde man stå mer stilla än såhär?

Här stod vi då, och väntade på modet
att våga sträcka ut en hand
och försiktigt
ersätta osäkerheten med en närhet
Låta närheten hjälpa oss att bli säkra tillsammans
Låta kärleken övervinna rädslan
Att plötsligt stå ensam kvar