Det är en vanlig vardag, men du förvandlas till en arg ”Linus på linjen”, skriker och hötter med nävarna när jag motsäger din brandfackla om ”Tussilagons utsatthet i dikeskanten”.

Jag känner mig olustig, råkade faktiskt endast påpeka att jag bryr mig mer om torskbeståndet i Östersjön och isbjörnarna på Antarktis, än Maskrosens krympling till kusin.

Lite senare är vi vänner igen. Jag skrev massa bra saker om ditt engagemang och postade dem i din inkorg. Plötsligt är du hur glad som helst, skrattar så att spottet flyger och vill kramas.

Himlen mörknar åter. Jag råkar tycka att ”grönt är skönt, gult är fult och blått flott”. Du morrar, eftersom du fått för dig att jag börjat plantera kaktusar och blåbär på Tussilagons bekostnad.

_________________