Tacksamheten
dansar sin
sprudlande dans,
i ådrorna mina.

Förlåtelsen, kräver
min uppmärksamhet,
spanar och råder
i hjärtats rum.

Hatet och olusten
väller fram dem dagar,
Förlåtelsen ej
rum i sinnet fått.

Sorgen alltid smygandes,
med själsrenande
tårar  redo
för storstäd
av hjärtat mitt.

Glädjen, hon skuttar
fram så sturskt
i uppförsbacke svår,
när jag som minst
anar det.

Saligheten väller
ur hjärtat fram,
när oket tynger
axlar och bröst.

Jag hälsar
Er välkomna
vänner så kända!

Tacksamhet,
Förlåtelse,
Hat,
Sorg,
Glädje
och
Salighet!

Ni lärt mig att leva,
dansa och gråta!

Ni lärt mig vikten
av att finna
vänner som
Tålamod och
Förnöjsamhet!