Jag packar ner mina saker,
tömmer hyllor och lådor
och rummet blir en enda stor sorteringsstation.
Jag förundras än en gång
över hur mycket saker jag ändå har
och över hur mycket papper
det krävs av en termin.
Jag börjar få rutin på det nu
eller skulle i alla fall kunna ha,
men som vanligt börjar jag långt i förväg
och skulle inte ens behöva
effektivitet.

Jag packar ner igen
och funderar på var jag ska,
men också på var jag varit.
Vad har jag lärt mig här?
Vad har livet mig givit sedan sist?
Livet förändras åter igen
och jag vet att jag inte behöver vara rädd,
om än jag är ibland.
Förändring;
Det kan bli bra.