Det är torsdag på rymdstationen. Folk äter ärtsoppa och pannkakor, men jag snurrar runt som en dopad speldosa, sträcker armarna jublande mot skyn. Äntligen har jag fått diagnosen, blivit en människa av speciell sort.

Jag ringer upp pappa, berättar att jag har adhd, innan jag busvisslar tills han fått tinnitus. Jag springer hem till mamma, sparkar hennes senaste cyberdejtade karl på smalbenen och skriker att jag får göra så, eftersom jag är en bokstavssamlare.

Bror räcker jag ut tungan åt. Han jagar mig ner för gatan och är mycket snabbare än mig. Det är bara det att jag sjunker ihop som en taskigt jäst deg, då känner han ångest över lillebror och jag avslöjar ingenting om mitt alfabet för den pajasen.

Syster får glädjetårar i ögonen när jag förklarar varför jag och hennes Monchichi alltid kom i slagsmål under köksbordet. Jag beskriver hur adhd fungerar, spelar luftgitarr och dansar regndansen, innan jag kickar upp hennes störiga katt i taket.

____________