Jag stänger ner Facebook för alltid, bryter slutligen med vännernas livslögner. Äntligen kan jag andas igen, äntligen har jag befriat mig från drömfabrikens fasad.

Den gjorde endast ont tillslut.

Jag ringer upp dig, frågar om vi ska promenera i solen tillsammans, vara där i ljuset utan att någon ser oss. Kärleken är störst mellan dem som skapar en alldeles egen ö i stadens vimmel.

Det är bara det att du inte kommer våga släppa taget om de andras verklighet. Dagar går och nätter kommer, men det har blivit skrämmande att vara bortom tiden, även om den hemliga kyssen är vackrast.


___________________