som du finns hos mig
nyvaken mot mitt bröst, gnyende, som du tar
mitt lillfinger och kramar
åt

jag känner


min vila i dina korta andetag,
ro i stockholmsstress, asfaltsmark. och du är
det progressiva i signaturmelodin
till alfons åberg och rundheten hos mumin
i ett nytvättat påslakan,

du är samvetet
i ekologisk bananmos, så är du
skimret
i blinka lilla stjärna, och solstrålar vid gryningstid
, kritvitt i utspilld mjölk

du,


ditt hår
är rikedomen i en utslagen maskros,
och ditt skratt

är plåster

över alla mina sorger.
jag önskar ingenting annat än din lycka.
när du ljuder ord, de obefintliga,
ger du mer än mening
och jag vill ge dig allt, men du är för mig
mer än allt,

så är du


durackord. som dina stora ögon
söker min blick, som du lägger
dina mardrömmar i min handflata, och somnar om
mot mitt bröst