Hur tårar dunstar och avger ett fuktigt skimmer om kinden. Det går som ett fritt stjärnfall över de ensamma kullarna. De sprids över gatorna och får dom att blänka likt ett stilla regn om ett fördraget fönster som den kind om ett tågfönster som flimrar av gatlyktor. De pölar på marken och de speglar av skyltfönster och de orangefärgade lamporna om vägen in i nattmörkret dit en och annan lampa skymtar i skogsbrynen. De isskarpa konturerna av frost kanske är din skepnad vid vägkanten på väg ut ur denna plats. Går där vid ett vasst föremål som tiden format, blinkande ljus som ger efter sej en sorgsen ton av signalljus längs med spåren som bara fortsätter. Gråten här är av karg och livlös natur. Den går inte att sätta namn på, den driver ut och lämnar efter sej tomrum. blir till hav och flyter i tomhet. Även där skymtar barkbåtar, även där skymtar hus och det stiger rök upp mot himlen.