Dom längtar efter någon att älska. Dom bor i de höga husen där gatlyktorna lyser upp gatorna till blanka kinder om kvällen. De går där ensamma. De drömmer om att hitta nån i kväll. Det är just en bedårande kväll då månen står högt, hur den faller över kanalen där barkbåtar i tusental från när och fjärran väntar på att få lägga till i denna ensamma värld.
Själv sitter jag med orden och trollar med mitt spö. Jag gör dej nu till drottning och han till kung i kväll av kärlek och av lycka i en tid av barkbåtars flykt. Så vänta på mej vid kanalen. Låt blommor i snö, låt solen i natt, denna tid jag ser dej nedför trappor där vid broar hur du ser dej om som om någon där eller bara rusar fram som om tågen lämnar jord bara under, upp i morgonsol. vippar de bland vågor och skvalp av silver mot din kind. Sen går vi ut mot vattnet och blir det vi en gång var för mycket längesen