Jag får en tegelsten i huvudet, när jag försöker tänka på hur jag ska rösta i nästa val och råkar skriva en haiku. Den handlar om en dag i naturen, hur jag vandrar längs ängarna, snubblar över trädkramaren som tagit fel på bokskogen och Gullvivan.

Jag vrålar och fäktar med armarna när jag ramlar av Tellus, men jag är evigt förlorad i hjärtats rymd. Jag börjar ändå bråka med en människa som försöker odla morötter på månen, bara för att få ihop de perfekta stavelserna i nästa vers.

Jag träffar dig några ljusår bortom vallokalen. Du har sprungit hela vägen hit alldeles själv, eftersom du inte kunde göra dig hörd i vimlet. Jag viskar, att vi är ett par Einsteinar som av mystiska omständigheter blivit förälskade som barn igen.


_____________