Likt en halvt ihjältrampad liten mus, ligger jag i ett hörn utan att någon bryr sig, ser mig, hör mig eller förstår mina rop på hjälp. Det regnar, det är kallt, blött och mörkt. Jag fryser.
Någon går förbi, men stannar till, ser på mig och ler. Hennes blick och leende värmer hela mig. Lyckorus. Skuggan kommer åter igen när hon går.
Mina brutna ben värker. Jag kan inte stå, bara ligga. Det tåras i mina ögon.
Mina små barn springer runt mig och leker, men jag hör dom inte, ser dom inte.
Jag somnar och drömmer om en solig sommaräng. Vi hoppar och leker i det höga gräset. Lycka för en minut innan jag vaknar av att min filt av ett fallet löv blåser iväg upp mot himlen, genom molnen och bort.
Lyckopiller, samtal och verklighetsflykt.