Jag drömmer om att cykla igen.

Att ta ett sparktag mot marken
med en fot på pedalen,
svänga benet över sadeln
och sedan vara iväg.

Svettas och svära på promenad i uppförsbackar
svalkande vindar i nerförsbackar
och varför har man alltid motvind på plan mark?

Kunna stanna för en vätskepaus
eller för att plocka blommor
eller smultron
eller hallon, blåbär
kantareller eller lingon.

Jag drömmer om det årliga cykelpartyt
vi har i byn varje höst.
Okända gäster i mitt hem,
att trampa till en adress där man inte vet
om man känner den som bor där.

På vintern är cykelvägarna snöröjda klockan fem,
för de som jobbar tidigt skift måste kunna ta sig dit.

Man gör så, här. Cyklar. För transport, pendling -
träning. För nöjes skull. Som hobby och fritidsintresse.

Hemtjänsten har tjänstecyklar, biblioteket med.
Kulturskolan och vaktmästaren på idrottsplatsen.

Jag kan inte mer.
Balansen är för dålig, synskärpan för suddig.
Snart har jag hjälm på träningscykeln i vardagsrummet.

...men jag drömmer om att jag cyklar...