Du gör mig vacker
Livet är en konstant stresshuvudvärk.
Även om solen är framme vissa dagar, lättar det aldrig. Men det är väl så att vara människa,man är aldrig frisk, bara friskare. Gråzonen är den värsta, när hamstern har ätit sig in, lagt sitt bo nånstans vid maggropen, alldeles nedanför bröstkorgen. Mitt i mellan lungorna, strax under hjärtat.
Där börjar den jäveln styra nerver, vener,artärer. Får en kramp att sprida sig, planterar ännu ett frö. Den här gången i tinningen, där allt multipliceras. Där knackar en liten man, vars namn är från det okända. Knackningarna spräcker skallen, sprider krampen ner i käken, axlarna, armarna.
Det finns inget annat val än att falla, när din skalle spräcks.
Men det finns kirurger, med osynliga skalpeller, som snittar hamstern och den okände.
Allt lättar, vattenpölarna känns inte så djupa, andningen lättar, jag sviktar, men faller tryggt.
Försiktigt, med van hand, limmar kirurgen ihop mig, mitt skelett av porslin och mjuknar mina muskler av sten.
Ersätter med stark ek, varm trygg ek.
Stark, tålig, varm.
Du gör mig vacker.