Vita hästar vandrar på tomten,
ruskar sina manar, frustar upp mot mitt fönster,
söker kontakt.
Jag går ut.

Ett föl ligger orörligt på gräset;
Stoet, orolig, lutar sakta över honom,
signalerar till mig, att ta det lugnt.
Det gör jag.
Lyfter långsamt upp fölets huvud,
ser in i hans ögon.
Han ser mig.
Vi förstår varandra.
Han förstår, att jag älskar honom.
Stödd mot min axel reser han sig vacklande upp,
står lutad mot mig
Vi känner varandras värme.

Stoet,modern, buffar mig i ryggen,
vill ta över.

"Jovisst, var så god!"


Jag går in i stugan till böckerna
hästarna travar vidare tillsammans.

ue.