Blunda i en hammock
Serum
Jag har legat med den döende Jennie i himmelska parken
där vid de fallande löven.
Denna höstdag.
Denna kvarfrusna blick som aldrig vågar se
när dagar gryr
förrän de redan har passerat midnatt.
Älskling det var igår vi föddes och i morgon är vi döda.
I morgon skulle vi älska
även på lördag
även om den dagen inte finns.
Jag trodde det var ljuset från himlen
men det var skuggorna
som föll bort.
Alla de mörka blickar
som ser sej om som om dom försökte hitta något
dom tappat bort.
Där dom står och väntar.
Väntar
på att få betala
och gå därifrån.
Väntar på att få ta planet
och rasa långt åt helvete bort.
Väntar på att han ska komma hem.
Hem
i den ensamma farkosten
av fyra väggar
som dinglar tyst i sin kedja
viktlöst
Ned