Det lyser ljus på kanalen.

Hon är tårar
i parken.

Ett barn
som tappat sin ballong.
Den brinner i skyn.

Hon gråter
och ballongen är gul.
Snart går tåget.

Flickan med ballongen
går mot plattformen.

Parken ligger öde
vindstilla och grå.

Ett tåg
med mintgröna dörrar
som står öppna
och frustar sin ånga.

Klockan
med romerska siffror
hänger i en kedja
av brons.

Runt flaxar duvorna.

Hon kliver på
och dörrarna stängs

Ut ur hallen
kränger tåget

långsamt
genom bangården
ut

Hur världen där
runtom
snurrar runt

som en cd skiva.

Där ovan
ballongen

Hur den brinnande
av vindar
låter sej följa henne.

Hon vet inte
om det är tåget
som följer den

eller tvärtom.

Kanske är det så
att det är jag

som föddes
här på jorden

och inte tvärtom


(C) Lars Gullberg