– Vart ska du?
– Jag ska åka hem.
– Åka hem? Varför då?
– Jag vill träffa min familj. Jag har varit här rätt länge nu.
– Trivs du inte här då?
– Jo, jag kan tänka mig att vara kvar, men om jag åker hem kan jag ju komma tillbaka. Det är en viss finess med det. Den som reser kan alltid återvända. De som skiljs kan återförenas. Den som säger farväl upplever nya möten.
– Jaha. Är det bra det menar du?
– Inför varje återvändande finns en längtan. Inför varje nytt möte finns spänning och nyfikenhet. Det är bra. Det gör att vi mår bra.
– Har du inte mått bra här då?
– Jo det är klart. Jag säger ju det! Det är inte för att jag inte haft det bra som jag reser. Jag reser för att kunna återvända! Fattar du?
– Nej jag gör nog inte det. Men det är så olika för mig.
– Ja det kan jag tänka mig. Trivs du inget vidare nuförtiden? Du kan ju ändå vara med och påverka mycket mer än människorna. Du kan ju styra och ställa. Som du höll på med Odysseus till exempel. Hjälpte honom med hästen i Troja och sånt. Det var väl roligt. Du har ju makt. Du är ju vishetens gudinna. Du har alltid tagit hand om människorna.
– Det var då det. I dagens samhälle har gudar ingen makt. Inte ens grekiska gudar. Inte ens i Grekland. Inte känner jag mig så vis heller. Jag förstår inte vad du säger och hur du tänker. Jag förstår mig allt mindre på människorna och jag saknar numera all kraft att ”styra och ställa” som du säger.
– Det kanske är rätt bra egentligen. Den moderna människan räknar ändå med att ha full koll på något sätt. Vi vill nog inte ha med sådana oberäkneliga faktorer som gudar och halvgudar.
– Det där tror jag bara är dösnack. Ni älskar oberäkneliga faktorer. Ta bara aktiekurser, lotterier, väderprognoser. För att inte tala om arbetslöshet, fattigdom, svält och krig. Om ni inte hade tyckt om det skulle ni väl gjort något åt det för länge sedan.
– Jo, men det beror ju på att människor tycker så olika. Vi har en demokratisk ordning där majoriteten bestämmer.
– Jaha, och vem tycker om svält, vem är det som vill ha krig?
– Ja, det vet jag inte. Jag är inte politiker. Jag är bara människa, och dirigent.
– Nej, hur skulle du kunna ha något ansvar!
– Var lagom sarkastisk! Du verkar så bitter. Jag har alltid sett upp till dig. I gymnasiet satt jag varje morgonbön och stirrade på ett jättefint glasfönster med en stor bild av dig. ”Virtute et ingenio” stod det under. ”Med förmåga och begåvning”, skulle man kanske säga idag. Jag har faktiskt sett upp till dig. Vart vill du komma? Du blev sur för att jag kunde tänka mig att lämna Grekland och Kavalla. Är det så?
– Ja, jag är nog bitter. För att världen bara blir sämre och för att jag inte kan påverka längre.
– Du borde gå i terapi. Hade du en taskig barndom?
– Barndom! Jag hade ju ingen bardom! Jag föddes ju fix och färdig med rustning och allt direkt ur pappas huvud. Jag fick ju ingen chans att vara barn, eller att leka eller att ha kul. Min mamma Metis fick ju inte ens föda mig, än mindre amma mig eftersom pappa åt upp henne redan innan jag föddes. Ingen har hållit om mig eller läst för mig. Sen skulle jag ha all kunskap och vara vis och dessutom specialist på krigföring. Jag satte igång på direkten och det blev ju ett jättejobb. Vi gjorde en massa misstag och sen fick jag ägna årtusenden till att justera och rätta till, men du ser ju hur det blev. Fiasko är ett starkt ord, men det är vad det är. Ja! Jag borde gå i terapi!
– Oj, inte visste jag att det var så du kände det.
– Nej, det visste du inte. Mina intentioner var hela tiden goda, men sen kom dessutom mina rätt obegåvade släktingar, syskon och halvsyskon och ville vara med hela tiden. Det funkade inte. Sen fortsatte ni att kalla mig för vishetens gudinna och det var ju snällt, men tänkt dig själv, vilken press!
– Jösses vad du tar i. Jag tror jag börjar förstå. Du har ångest för att världen ser ut som den gör, för att människorna är misslyckade och du tycker det är ditt fel?
– Ja, just så är det.
----------
– Jag har en idé. Skulle du inte kunna slå dig ihop med de andra gudarna, och då menar jag inte dina släktingar, utan den kristna guden och alla hans alter egon. Och med Brahma, Vishnu, Krishna och allt vad de heter, med Tor och Oden och med profeterna och naturfolkens gudar. Kanske ni tillsammans skulle kunna göra det som människorna misslyckats med? Kan ni inte göra gemensam sak?
– Det låter som en ganska smart idé. Jag ska tänka på saken tills du kommer tillbaka. Om du nu gör det.
– Utmärkt! Jo, jag lovar att komma tillbaka. Jag sa ju att det var det som var meningen med vårt avsked. Och du, glöm inte det där med terapin. Jag tror faktiskt att det skulle hjälpa dig. Själv har jag mycket god erfarenhet av sånt.