När jag ser dig igen kommer mitt hjärta att hoppa ur bröstet på mig.
Så som jag har längtat…
Din hud mot min och nakna ska vi överkomma allt som vi försökt lagt bakom oss.
Är det så vi alltid ska förenas? Med lusten på vår sida och inget förstånd?
Jag vill känna dig… ja, jag vill ha dig.
Även om jag dras till allt du erbjuder så är det inte det jag behöver.
Inte det jag har letat efter så länge…
Jag attraheras av dig så mycket att jag darrar, min kropp fryser.
Jag åtrår dig… men var är kärleken?
Jag kan älska… men är det kärlek?
Jag har suttit så länge i detta fängelse fylld med svartsjuka och hat.
Finns det ingen som bryr sig om mig… på riktigt?
Jag har väntat på dig så länge, tänk att du en dag skulle komma och öppna min dörr…
Jag förstod det inte då... men du skulle komma att ha stor påverkan i mitt liv.
Utan dig vid min sida ser jag inte på samma sätt… jag blir blind.
Jag ser inte hur många stjärnor som täcker himlavalvet om nätterna.
Utan dig känner jag inte vinden som varsamt smeker min hud.
Utan dig… utan dig hör jag inte skratten som är fyllda utav glädje.
Jag kan bara skratta när jag är rädd.
Utan dig känner jag smaken…
Smaken av alla dessa salta tårar som jag gråter inombords, som jag aldrig låter visas.
Med smaken utav bitterhet och beundran går jag vidare.
Det enda jag vet är att du varit min inre resa.