Mot hälleberget faller de
de tårar som länge väntat
på något att droppa på
de faller tätt, tätt, tätt

graniten välkomnar alla
de tårar som du fäller
gråtens milda kvidande
ger röst åt ditt liv

ditt långa lidande
droppar där på stenen
sakta faller de droppar
som länge velat ut

nu faller de som våren
bland blommor som slår ut
hur vätan väter stenen
där längtan och sorg ebbar ut

stilla som ett vårregn
tills tårarna tar slut