Att vara människa är likt ett grenverk omgivet av

andra grenar. I detta komplicerade förgrenings system

byter grenen ibland riktning för att om möjligt finna mer

ljus åt sin krona. Trädet ser därför inte alltid likadant ut

som den som är omgiven tätt av andra träd, eller som är

glest placerad på en klippkant. Roten är oftast densamma

och hämtar sin näring från den jordmån som finns stax

under själva stammen. I denna jordmån eller miljö finner

näringen sin väg från rot till gren, ända upp till sitt kron-

verk. Somliga står pall för hagel, snö och även en mäktig

storm. Andra faller då någon tätt intill gett sin anda upp.

Jordmån, rot, grenverk och krona har ett förbund likt oss

själva, att upprätta livet inom dess konst för hur det bör

efterlevas. Rötan går annars in med sin kärva miserabla

förruttnelse och bryter sakta ned ett verk inifrån och ut.

Likt en cancersvulst i sitt slut stadige kan en krona

snabbt bli en ihållig stam som bara väntar på att få trilla

omkull. Vilken jordmån har vi själva och var hämtar vi

näringen som ska pryda kronan på verket? En tanke

endast för att öppna vyn för ett mindre kallt samhälle...