En afton tog jag av mig skorna
och smög till ladan och korna
Jag släppte ut dom i hagen
och knäppte stilla upp kragen

Såg på när de njöt av kvällsljuset
och skuggornas dans från huset
Tog steg över mocka och tuva
och såg duvan kuttrande ruva

Hälsade på ugglan uppe i eken
som från ovan stilla iakttog leken
Klättrade över gärdesgården grå
halkade och slog i foten som få

Trots smärtan fann jag min stig
där jag i barndomen ansågs vig
Ty jag klättrade i gran som tall
och inget av träden blev mitt fall

Bortom stigen anades stranden
en mygga tog för sig av handen
Jag hörde vågornas egen sång
och kände doft av saltstänkt tång

När sanden sakta omslöt fötterna
kände jag mig själv nära rötterna
Tiden blev ett med hjärtats sinne
och gryningsljuset själens minne
Stilla vilade jag min slitna kropp
Men bars upp av drömmars hopp