och med hela rummet såsom en spegel jag drogs in igenom

    såg hon hans historia ta form av fler och fler förföljare

      från tornspirorna till hattbrättena till grändstenarna

       fastän solen befinner sig på alltför gott om ställen

          svarta kaninen sitter fast mellan två solstrålar

            fast var det en fågel som jag hitta' på gatan

               när regnet ramlar ner för första gången

                med en behaglig liten utebliven krasch

                  Humla mumla Mu! Vem himlar Du?

                    lätt som ett svävande krocketklot

                    längs baklänges leende landsväg

                     på ett uppdrag som bytte ägare

                       med salt på dina söta läppar

                        solbadande utomjordingar

                             Himlen förgrenar sig

                             med bilarna i blodet

                               blinkar universum
 
                                   ur sig självt

                                     BAOBAB