Den vitskäggige sitter vidköksbordet.
Katten sover i hörnet.

Jazzen smyger in.
Katten sträcker på sig, gäspar.
Ett leende syns i mannens skägg.

Första melodislingan.
Katten njuter. Mannen gnolar.

Saxofonsolot får katt att resa sig, åma, slingra och tassa.
Se hans skuldror röra sig med jazzen.
Se mannen stryka sitt skägg.
När trumpeten tar vid, hoppar katten till,
och skäggmannen griper pennan:
Han vill skriva en dikt!!
Dikten:

"Till dig, flicka vänder jag mig,
du, som gav mig en så lycklig vår och sommar.
Du var så älsklig,fin, så genomskinlig.
Jag blev så klok och vis.

Men du var så ömtålig,
och jag älskade dig för mycket.
Det tog slut, innan hösten kom.
Visst är jag ensam nu
men ändå inte.
Vi har mötts, det kan aldrig försvinna.
Tack, rara, fina!"

Jazzen försvinner in i sitt hörn,
katten i sitt,
och mannen häller upp ett glas rött vin.

ue.