Alla ser hur klumpig jag är
för blåmärkena lyser genom mina kläder.
Ovisshet och osäkerhet
och känslan av att inte räcka till.
Jag skräms av innebörden att bli äldre varje dag.
Jag väntar ut stormen,
men den kommer ikapp mig till slut.
Rädslan lyser klar i mina ögon,
trots att jag känner mig stor och stark.
Eller är det bara en ursäkt?
Jag skäms över rädslan.
Jag skäms över vad jag gör
och vad jag gjort.
Men det blir vackert sedan,
det måste det bli..