Ensam bakom hemmets gardin
det var länge sedan någon kom
vardagens tristess den gnager.

Så knackar det på dörren
en bekant kommer i hemmet in
med en blomma i sin hand
en glädje sprids hjärtat blir varmt.

Så sätter man sig vid kaffebordet
det pratas kring de mesta ting
vardagens bekymmmer glöms
en glädje kommer nu in.

Till sist reser sig den bekante
och går genom dörren ut
så gudomlig ett beskök kan vara
tristessen var för ett tag borta
kvar på bordet står glädjens blomma.