Mörk oktoberkväll. Han stod på ett torn, stod ovanför trädtopparna. Hade han armarna rakt ut eller lät han dem följa kroppens konturer? Blundade han? Grät? Jag undrar vad som var det sista han sa, jag undrar vad som var det sista han tänkte.
Jag undrar om han skrek.

Jag borde inte behövt undra. Självmord kan förhindras, men är idag den vanligaste dödsorsaken bland unga. För båda könen. Den vanligaste dödsorsaken för män som är 15-44 år och näst vanligaste för kvinnor i samma åldersgrupp. Ändå pratar vi inte om det. Det är tyst kring nollvisionen. Sägs att man inte kan stoppa den som bestämt sig, och av den anledningen har vi inte sett högre stängsel på Västerbron fram till nyligen. Det bygget är den bästa inom suicidprevention jag sett på väldigt länge. Det och Självmordsupplysningen.
....Självmordsupplysningen är en hemsida, skapad i dagarna, av föreningen Psykisk Hälsa. De vill ta bort tabut kring självmord, så att färre tar livet av sig. Erbjuder bland annat chatt till deprimerade och ger information till anhöriga. Ger tips om hur de kan samtala om liv och död på ett icke-dömande sätt. Se varningstecken. Hjälpa.
För det är allt annat än lätt. Jag vet. Och jag är inte den enda.

I Sverige dör 1 500 personer av självmord. Varje år. Detta innebär tiotusentals sörjande anhöriga, vilkas liv aldrig blir sig likt. Men hur pratar vi om det?
....Hur många av oss har inte varit oroliga? Suttit bredvid i soffan och inte funnit orden. Känt spritandedräkten. Hört suckarna, bäddat soffan för någon som inte velat vara ensam. Hur många av oss har legat vakna, gråtit, bett till en gud man inte tror på för någons skull. Och hur många har inte känt lättnaden när allt äntligen blivit bra? På Självmordsupplysningen kan man läsa "verkar plötsligt lyckligare och lugnare" som en varningssignal för självmord. Hur många av oss har skuldbelagt sig själva för någons död?

Vi behöver information. Fakta. Stöd. Att ingen tagit ett initiativ såsom Självmordsupplysningen förrän nu skrämmer mig. Att staten knappt tagit tag i problemet alls är förjävla skamligt. Nollvisionen formulerades av riksdagen 2008 i likhet med den i trafikpolitiken, men i trafiken dör cirka 300 personer om året och till forskning kring trafiksäkerhet ger staten 100-150 miljoner årligen. För forskning kring suicidprevention satsar den 3 miljoner.
....I tsunamin 2004 dog 543 svenskar. En hjälpinsats sattes in och efterlevande fick stort stöd, med all rätt. Men nästan tre gånger fler dör i suicid varje år. Tänk om alla 1 500 tog livet av sig samma dag. "Krävs det en självmordtsunami för att vi ska förstå hur allvarligt problemet är?", frågar författaren Alfred Skogberg i sin bok "När någon tar sitt liv - tragedierna vi kan förhindra". Jag undrar också.

Tystnaden räddar inga liv. Inte heller gör myter det. De säger att man inte kan stoppa någon som bestämt sig, men det är inte sant. Deprimerade är ofta ambivalenta in i det sista. De går att påverka. Och vi alla måste göra allt för att försöka.

Det är det minsta min vän hade varit värd. Det är det minsta våra medmänniskor är värda.