Den här novembersnön i Junisolen på dina läppar
är en kvarlämnad present

på en bänk på en station
där tågen slutat gå.

Den faller så ymnigt om oss
ändå är det som om tiden försöker stanna hos oss

där på den överfulla campingen.
Nu vänder det

och kanske har redan måsäggen kläckts
på solrumstaket.

De skrikande mammorna runtom fönsterglaset
till mitt sovrum
glider som ett isflak om mina ögon.

Den kalla blixtrande ljusstrålen från gatlyktan
prickar mitt bröst
och försätter mej i djup sömn.

En dag kommer jag vakna och förstå att det är någonting annat
och mycket större
än de årstider som växlar som är på väg att ske.

Vad gör det om korallreven dör
när oljeriggen dansar på en våg.

Vad gör det
när de ormliknande bilköerna
nästan svävar över jordskorpan
över den asiatiska kustremsan
och målar ett dis av tjock smog
över det kala havet

när somliga arter
har hjärtan och själar.