en gång var jag glad
jag var nio år och pappa skjutsade oss för att se den nya scooby doo filmen
men vad vi hade glömt var att man skulle ställa om klockan till sommartid
så vi fick åka hem igen, jag och mina vänner
kvarterets kungar
kanske var det då all började
gömda integriteter i vuxenvärlden, kampen mellan far och mor, att slitas mellan två världar där allt var perfekt sett utåt
samtal med honom om henne, hur hon tagit alla pengar och knullat någon annan
försöken att få ur henne någon
reda ut rom rätt och fel
spelet som endast gick ut på att hålla sin stolthet, att inte förlora sitt ansikte

en gång var jag glad
jag var i malaysia och åkte vattenrutschkanor större än sverige
men mamma låg på rummet och de försökte lära mig om pengar
och nu tänker jag "nioåringar borde inte lära sig om världen"

jag minns sex bomb skivan och kents musikvideo
jag minns vuxenvärlden och hur morfar rasade in när jag satt på altanen och ritade påskkycklingar med vänner
skulden jag kände när en arg morbror satte mig på telefonen med en ledsen mamma
"har jag gjort något fel?" var allt som speglades inuti
trashtalk överallt, "förlora inte din stolthet, förlora bara inte din stolthet"
jag minns att jag i flera år höll mig borta från allt som kunde kosta henne pengar, eftersom hon inte fått den andel hon borde
jag minns glädjeskriken i bilen varje gång vi lämnade skolan varannan fredag
och hur allt låg gömt hemma på baldersväg i alkoholen

jag minns hur nätterna blev längre
och hur orden, dag för dag, fastnade i halsen, i magen, i tårna
hur drömmen om en annan värld blev större och tillslut tog över allt

aldrig ska jag utsätta dig för något sånt här