Husen och platsen
är tusen ljus

Ljusskepp av drömstjärnor
Ett köksfönster i ett inferno

Midsommarbarnen hänger
som fladdermöss utmed tunnelbanetunnelns innandöme

Vita raka räls
en leksaksvärld

Under solen finns en planet
där ekar det som i jättelika trappuppgångar

Högst upp
varenda nyckel passar

Där vid köksbordet
där en mycket liten man

Han sitter och tittar ut och tänker
att någonstans

Måste nog allt ta slut ändå
Det kan inte fortsätta i all oändlighet

Denna tanke viner genom huvudet
och försvinner.

Upphör tills den viner genom huvudet åter.

Precis som denna vindpust av liv
den liksom skalar av ett hölje

bit för bit
tills någonting mycket litet

och vackert befrias