Tusen varv och åter tusen
oavbrutet

Lika lugnt som andetagen
i en grässyrsas lilla hybridlunga.

Som ett korsdrag
genom två sönderslagna fönster

i ett uthus på myren
passerar tiden sin gång i mitt varande

det pulserar om mej
och runt mej oavbrutet.

Dessa neonslingor och raketramper.
Resan genom den ödsliga rymden

in i ett mikroskopiskt väsen
av syre och vatten

ljus och liv som ger träden sin lyster och färg.

Och vågornas glitter som spelar droppar
som stänker upp i luften

och blir färgprickar.

Detta kluckande under
en mörk brygga en sen kväll då skymningen lägger sej.

Småprat från ett öppet fönster
i en koja djupt in i fårorna.

Doften av stearin mylla och sorg.

Farstubro av pinnar där grässtrån sticker upp.