Huvet i himlen
fötterna på jorden
en hyfsad hypotes
en trädgård mellan världarna

En förtrollad busskur
under björkarnas dunkel
örtskiktet uppfinner sig själv
i sommarlätt förvirring
medans benen snubblar genom
skogssallat, hundäxing och
midsommarblomster

Tysta fåglar
håller avståndet
mellan stammarna
i en glänta pekar
en naken aristokrat
bort mot himmelen
ekens ljushungriga fötter
äter solen

En strålande källa
skuggas av ett oändligt
antal mottagare den sista
väntar tyst i radiomörker
hur kan den veta att den finns

Hur många individer
kan det krävas för att uppfylla
alla öppningar i möjlighetsfälten
och lämna mänsklighetens
ordlöst förnimmande flock
i jagskugga

Tillbaka i den milda mörka floden
där glömskan släcker minnet
ploppar upp igen som flöte
i en sparsam grynings ljus