Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hugget i sten.


Jag saknar dig
Men jag vågar inte säga det till någon
Speciellt inte till dig.

Jag tänker ofta på dig, E.
Kanske inte tillräckligt, kanske för mycket.

Det är lätt att förlora sig i bra minnen,
och försköna de sämre.

Vår vänskap var som en berg och dalbana
hur klyschigt det än låter.

Men jag tror inte att någon förstod
Varken jag eller du

Att det vi hade
skulle dö ut.

Jag önskar att vi kunde börja om,
men det har vi redan försökt en gång

Och jag antar att du har någon att ringa,
nu när jag inte finns

Det har gått 416 dagar sedan vi talades vid sist.
Förstår du att det är 416 dagar av förlorad vänskap vi aldrig kommer att kunna ta igen?

Vår vänskap var huggen i sten, ojämn och fylld med hårda åsikter.

Hur olika vi än är varann så kommer jag aldrig glömma dig,
som du var
som vi var
jag kommer att försköna
hata
sakna
och älska dig

Men mest av allt
kommer jag att avsky oss

För vi båda vet,
att vi aldrig kommer att ses
höras av
repareras
och börja om
ännu en gång.

Glöm mig inte.
Jag kommer aldrig att glömma dig.




Fri vers av DitaDaegonna
Läst 247 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-06-25 01:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

DitaDaegonna
DitaDaegonna