Jan Simonsson skrev

en text som blev

kortare, mer

koncis

för

var gång

den skrevs om

men när den kom

till mig blev den lång,

ack, så lång som det tunna snöret

till en ballong, men formad som en schäslong

att vila på i slutet av denna skämmigt fatala sång

efter fåfänga försök att ordstryka på bättre än bra vis

Nej. jag borde låtit rynkan kvarstå. Nu tappar jag humöret..

****

Tor-Björns text finner du här: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1775202