Känslan. När man faller ihop i sängen och hela du känns så tung. Utmattad, dränerad, färdig både till sinne och kropp.

Precis den känslan. När du efter några vakna dygn lägger dig då solen står som högst och du utan den minsta ansträngning faller ned i den djupaste sömn.

Det där tjocka, formlösa, gyttjiga drömlösa töcknet som direkt liksom anfaller dig.
När man liksom vaknar till liv igen. Lagom till att se dagens ljus dra sin sista suck och dö ut.

När man känner sig så omtumlad och tung så att man knappt förmår att vända sig och återigen falla ned i mörkret, där tiden passerar alltför fort.

Att vakna klockan 03:00 och skriva till henne, hon som är så långt borta som södra Frankrikes västkust. Att skriva till henne att man saknar henne och längtar, längtar något så djävulskt efter att få kyssa hennes läppar välkommen hem. Båda paren.

Att somna om och vakna igen ännu en gång, nu klockan 07:00. Att ge sig upp, logga in på datorn och skriva något så kallat poetisk och pretentiöst, för en stund låtsas som om man är någonting annat än en helt vanlig jävla kille. Som råkar vara ovanligt sömnkåt av sig, bara för en dag. Eller kanske två.

Att vända sig, se bädden än en gång och överväga.

Precis den känslan - God natt, eller dag.