Önskar du såg nu
hur jag lever med misslyckan
precis som du lever med din
Kan det vara så att vi är likadana
skillnaden är att du paraderar
inför en publik som skamset applåderar
medan jag destillerar en dröm
jag hade innan du fanns
i korridoren som stank av jazztrummisens
ingrodda svett


Du var som jag men
med ogrundade förväntningar
med musiken i grunden & glöden gratis
Jag blev ditt gråtande ankare
och jag höll om dig
när vårat barn rann ur dig på samma sjukhus
jag föddes på


& utan att jag älskar dig än, utan att
jag saknar våra dagar
Sitter våra historier ihop, sammanflätade
som våra händer var
på en desinficerad sjukhustoalett.