Om man kastar en sten i vattnet
klyver den ytan
och sjunker
tills någon lyfter upp den.

Vattnet sluter sig om rymden
som har burit den inom sig
och ytan slätas ut
tills alla tecken på det som har varit utplånas.

Bara insikten att den har funnits där
finns kvar som en erinran i djupet
och det man har upptäckt.

Sådan är förlåtelsen.