Jag sitter i en vrå
på innerstans café.
Och röken ligger grå
runt nattens kabarét.

En kaffe svart och rak,
serverar mig med sukt
av kaffets mörka smak
och bittra ledsna lukt.

Vem är den flickan där,
med ögon av kristall?
Som sitter blott och tär
på sorgens hårda pall.

Och varför syns en tår
på mannens bleka nos?
Hans ljusa tjocka hår,
en slocknad, svärtad ros.

Betänker runtomkring
hur livet går förbi.
Jag dricker upp allting,
och sakta gör sorti.

En gråten liten kopp
står ensam vid ett bord.
Ett öra och en kropp
förtappad på sitt ord.