Sommarnatten somnar aldrig
Men faller lätt ändå
Som en slöja utav löften, som
Lockarna i nysläppt hår

Den reser sig ur solen
Den brer ut sig utan att ta plats
Ger luft åt yra fåglar,
Får deras vingar att ta sats

Så står vi där på kanten
Men ser upp emot dess rund
& alltid vi nånsin lovat ska vakna
(Ånga mellan munnar)
För att dö i nästa stund.