Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De kom men satt långt inne...

Till en konsert i stan på Nisses hemmaplan
skulle en tenor komma och sjunga. Biljetterna
såldes slut tro det eller ej på nå´n minut!

Dagen kom! Lokalen fylldes till sista plats!
Ingen stol stod tom! Det hade aldrig hänt
förut! En snäll vaktmästare hade till om
med satt in extra stolar, så att alla som
ville vara med skulle få den chansen!

Så gick ridån upp! Där stod vaktmästaren!
Vad gjorde han där... Alla hade väntat att få
se den store kände välsjungande tenoren...

Och vaktmästaren sa, tenoren hade blivit
hastigt sjuk, kunde inte komma. Men de hade
lyckats att skaffa en ersättare, inte så känd och
duktig som tenoren... Men han hade lovat att
sjunga just de musikstycken som tenoren
skulle ha sjungit om han varit där...

Det gick en jaja- suck igenom publiken...

Ackompanjatören kom, spelade på flygeln
lika skickligt om inte bättre nu när den kända
tenoren inte var där... Mannen sjöng det som
han lovat...

Efter musiken och sången hördes inga applåder...
Tyst än tystare tyst... Då reser sig en liten grabb
upp och säger: -De´e´ ju bara så pappa att jag
tycker du är ju allra bäst!

På brakade applådåskorna lös... Pappan tog sen
sin son i handen och de gick hem... Och pappan
sa till sonen: -Vilka applåder du fick! Så kul!
Då sa sonen: -Jag tycker vi delar på dom!








Övriga genrer (Essä/Recension) av Ewa-Britt Nilson VIP
Läst 158 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-07-06 16:21



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Tack för denna!
2014-07-07
  > Nästa text
< Föregående

Ewa-Britt Nilson
Ewa-Britt Nilson VIP

Mina favoriter
Tillägnad Ewa-Britt