Jag tror visst många både kan och klarar att leva flera olika liv.

I ljus och i ... det som många kallar för mörker.

Jag har levt i båda världarna.

Parallellt.

Och jag har vetat att Jesus ser mig i båda världarna.

Och älskar mig i båda världarna.

Och vet ni en sak.

Ofta kände jag mig - som den person jag är - mer älskad och accepterad av det många kallar för mörkervärlden.

Visst är det konstigt.

Vi som är kallade att älska varandra.

Kallade att vända andra kinden till.

Kallade att förlåta varandra.

Kallade att föra varandra till Herren

- vi stöter bort folk från Herren genom att ständigt påpeka om mörkret och hur fel det är där, och hur rätt det är i ljuset.

I ljuset, finns många agendor.

I ljuset kan folk ljuga en rätt upp i ansiktet.

I ljuset finns falska tungor, och snack.

I ljuset finns öppen rasism.

I ljuset finns öppen fobi mot människor som inte platsar i de normer vi tror att Herren satt upp.

Jag vill leva i ljuset mer och mer.

Men om jag känner mig kränkt i ljuset, av människor, som kanske inte förstår bättre, då drar jag mig till platser som är trygga.

Och jag vet att Jesus finns där också.

För det var hos de laglösa Han åt kvällens mat.

Det var hos de mindre accepterade kvinnorna Han samtalade.

Det var med de, som förlorat allt som Han umgicks.

Han kom inte för de friska. Han kom för det sjuka.



Jag kommer inte lämna min trygghet, mina vänner, min familj.

Jag kommer vara där i det många troende kallar för mörker med Jesus.

Delaktig och aldrig dömande.

:::

Låt de döda begrava sina döda.

Låt de friska ta hand om de friska.

Låt mig få vara med dem jag hör hemma hos.

.. även om det är i mörkret som jag plåstrar om sönderskurna armar. Även om det är i mörkret jag håller någons hand.