Du öppnar ögonen och känner täckets textil mot din hy.
Din medvetenhet är fri från bekymmer och du känner dig fågelfri.
Fast denna Tystnad ersätt snabbt av oförglömliga tankar och känslor tunga som bly.

Du märker dig själv ifrågasätta rädslan som är inbäddade i dessa känslor och tankar,
Samtidigt som du känner dig för trött och svag för att ha något märkbart försvar.
Du känner att du bara vill skrika ut ’hjälp mig’ men du vet inte vilken sorts räddning
Som kan ge dig svar. Du börjar undra: ’Är det så svårt att bara vara, att ha friheten att tänka
sina tankar leva ut alla sina känslor’.

En röst inom dig säger nej. Ifrågasätt inte mer. Gå nu upp och lev i misär.
Men kom ihåg under dagens gång att ingenting är förlorat du behöver bara ropa på mig så är
jag där.