Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
se det som en slags historia. inte nödvändigt vis om enabart kärlek, utan även om vänskap. (texten fanns på ett av mina andra konton också, så i brist på kreativitet laddar jag upp den här också)


Du kan kalla mig tyst och kärleksfull

Jag kunde inte rå för att jag kände så här
Att jag kanske fortfarande känner likadant nu
Jag kan inte kontrollera tiden, det vet du om
Ingen kan göra någonsin göra det
Jag var dock en idiot som försökte
Det var den första och sista gången jag försökte göra något så dumt

Det är när varje gång jag läser det brev som du skrev som jag känner mig på botten
Som att vara fast under ytan och andas in det smutsiga vattnet som kommer bli min död
Jag känner det på mig, jag försöker hålla masken och hoppas att jag snart ska sluta försöka
Att mina armar och ben snart ska sluta röra på sig för evigt
När mina ögon tittar upp mot himlen hoppas jag att en plötslig is ska komma
Och även om jag skulle vilja försöka fly undan så skulle isen blockera min väg mot livet

Det var som en film när allting kändes så perfekt
Att solens strålar kunde blända mina ögon och nästan bränna sönder din hud
Jag tror att jag var livrädd att du plötsligt skulle resa dig upp och gå iväg
Lämna mig ensam på det där gröna gräset
Och likt i en film, när allting blir sorgligt, så skulle regnet falla ner på mig
Du skulle cykla iväg och jag skulle sitta ensam kvar i det blöta gräset

Jag minns när vi träffades för första gången och att jag redan då visste att detta var något stort
Det var höst och mina tankar var dränkta i ångest medan du var gladare än någonsin
Jag tror aldrig att jag kommer glömma bort den där känslan jag fick när jag mötte din blick
Mina ord var som fastsydda i munnen på mig, gömda bakom mina läppar
Det enda som kom ut ur mig när jag skulle säga någonting var bara lögner
Du som såg något annorlunda inom mig valde att tro på allting som jag sa

Jag vet nu att jag bara borde ha gett upp när jag väl hade chansen till det
Du borde inte ha lyssnat och nu är jag tacksam över att du äntligen har börjat om
Jag vet att du såg mig dö när jag berättade min största hemlighet som jag hade hållit tyst om
Det sista du sa var att jag skulle försöka se det positiva i det negativa
Det var nog det dummaste jag någonsin hade hört och jag fick ett hål i mitt hjärta dagen efter
Om du inte visste det så var det svårt för mig att älska någon på det sätta som jag faktiskt älskade dig




Övriga genrer av calle_
Läst 528 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2014-07-10 03:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

calle_
calle_