Jag viskar, nästan väser
till de svala skuggorna
mitt i vår älskade sommar
- Jag längtar efter höstens kyliga vindar,
mörkret och duggregnet!

Jag hukar när sommaren
tränger sig in i mig själv
min egen feber
min egen svett
37 grader utplånande

Och svalor dyker skrikande
djupt inom mig
efter insekter

Jag anser
att jag är någon slags poet
som dyrkar jag mörker och fukt
skuggor och långsamhet

Men visst, ja för fan..
jag lever i sommarnätter
i kvällssvalkan
i det daggiga gräsets tid

Jag älskar gryning
det första nålsticket av en uppgående sol

Inser att en som jag
som anser att jag är någon
sorts poet
älskar
början
dyrkar slut

Avskyr panisk plikt
som dagens heta timmar
strör i form av solsveda
över våra själar

Men jag är solbränd
det gick inte att undvika
jag är Gollum
i sommarglädjens skratt.

Ge min hud regn och svalka
och tänd ett ljus
för förmultningens tid.

Den doftar så jävla gott!!!!