nånstans inom mig
har det brunnit så länge
att det som kvarstår
inte går att identifiera


och jag har inte
förstått vart
för hur
jag än rör mig,
vart jag än går
pulserar smärtan
genom min kropp


och det känns
som att dagarna som passerat
inte har betytt något



nånstans inom mig
har tiden stannat
och jag förstod aldrig
förrän idag,
att det var du
som tog med dig klockan när du gick

och när jag vaknar upp en morgon
och inser att åren har gått till spillo
då ska jag älska
att du aldrig kunde lämna mig
fick mig att vara speciell för dig,
älska dig
för att du alltid
lämnade avtryck på mig


jag ser mig själv genom spegeln
försöker förstå
vad den här flickan gjort
för att förtjäna detta liv
när jag har tillbringat
så mycket tid
så fruktansvärt mycket tid
till att förstå andra människor

trots att jag aldrig förstått mig själv



du var den vackraste och sköraste
du var den största diamant
jag nånsin rört vid

jag gav dig hela min själ
all kärlek
all lycka
och lämnade inget kvar

på grund av dig
har jag tappat bort mig själv
och jag är för svag,
alldeles för svag
för att resa mig upp
och leta