Tystnaden
är galen
och gatan hemsk

Den rör sej inte
den är hög av sin stinkande blå miljö

Mitt stackars ensamma liv
trycker på hissknappen
och åker ned.

Kvällen svartnar
och jag ser redan de första höstbladen
börja rodna om hennes kindparti

Den där plötsliga vinden
som griper tag och skingrar oss.
en sommardag i Sverige
varar inte så lång tid

Tänk när gatorna är helt nedsläckta
och november
går mot december.
upp för en trappa
av lysande kvarter

Redan märkt för livet är hon
när hon traskar ned mot streetan

Ett miljonprogram
som virvlar sitt nattskepp över oss
ögonen blå som de tåg som blinkar i oss

blinkar som stirrande knivar
rakt igenom varandra
i en strid ström
av hemligheter och anonymitet

Att känna av sorgen och avskedet

Aldrig har trädkronorna
varit så iskallt döda i år.
va ?är dom ?
hej då

Snart kommer revolutionstågen dansa
som brinnande facklor
i den brännande tiden
hej hej

och nya kravaller uppstå
som kokande lavaströmmar om gatorna
och tända dom

Skogsdungen känns
som en halspulsåder som dragits åt
av en alldeles för trång tröja nu

Jag känner mej rädd och ensam
jag smyger runt där
nattetid
i skogsdungen